Bröllop överallt!

Nu när vi bestämt oss för att inte ha något "riktigt" bröllop så ser jag bröllopsbilder överallt. Alla verkar gifta sig just nu! Det här kanske är en dum liknelse, men man skulle kunna jämföra det med att man något motvilligt bestämt sig för att inte skaffa barn och helt plötsligt ser man gravida kvinnor och småbarn överallt!

Lite i smyg drömmer jag om att ha ett riktigt bröllop med en vacker klänning, "walk down the aisle" (hand i hand med min fästman), en stor fest, flervåningstårta, brudvals och bröllopsfotografering.

Det är väl egentligen ingenting som hindrar oss från att ha ett sådant bröllop, men för oss känns det ändå inte som en möjlighet.

1. Vi vill inte spendera jättemycket pengar på en dag. Vi har massa annat att spara till som känns mycket viktigare; hus, ny bil, resor, renovering i det blivande huset osv.

2. Mina föräldrar är skilda och är allt annat än vänner. Kan inte tänka mig dem på samma fest. Om båda skulle komma skulle det bli en väldigt tryckt stämning hela kvällen.

3. Vi har inte så mycket vänner.

4. Vi är inte troende och inte medlemmar i Svenska kyrkan. Även om vi fick gifta oss i kyrkan så skulle det kännas helt fel att prata om Guds välsignelse osv. Och hur ska man kunna gå längs altargången om man gifter sig borgerligt? Finns inga sådana lokaler som inte är kyrkor eller liknande.

5. Jag är alldeles för fet för att se bra ut i en brudklänning. Jag har sett bilder på överviktiga brudar i vit brudklänning, och jag säger bara tack men nej tack! Om det är så jag ska se ut den dagen jag ska känna mig som vackrast så skippar jag det hellre!


Även om jag känner mig nöjd med vårt beslut så känns det som att jag går miste om nånting. Min bröllopsdag är ändå nånting som jag fantiserat om sen jag var liten. Jag minns min baldag i slutet av gymnasiet. Då hade jag en vacker klänning som om den hade varit vit lätt skulle kunnat vara en brudklänning. Håret var uppsatt hos frisör och jag var sminkad av en make up-artist. Jag kände mig såå fin, och jag minns att när balkvällen började lida mot sitt slut så tänkte jag att "så här fin kommer jag bara känna mig en enda dag till i mitt liv; den dagen jag gifter mig".

Provade förresten min balklänning i förrgår. Det saknades en bra bit i ryggen för att det skulle gå dra upp dragkedjan. Usch!

Egentligen är det nog inte själva bröllopsdagen som jag sörjer, utan planeringen inför den! Prova massa vita klänningar, välja blommor till brudbuketten, smaka olika tårtor, välja musik till vigseln, öva brudvals...